Behandling vid aspergers syndrom

Oavsett hur Aspergers syndrom orsakas så finns sjukdomen från födseln. Den är därmed en integrerad del i den drabbades personlighet. Någon medicinsk behandling av själva grundproblemet finns därmed inte. Kanske det kan komma att finnas i framtiden och vi får mer kunskap om vad som orsakar syndromet och hur det bäst bör behandlas. En del av de symtom som förknippas med Aspergers syndrom går dock att lindra med traditionell farmakologisk hjälp. Den behandling som finns tillgänglig är psykologisk och pedagogisk. All behandling av Aspergers syndrom måste utgå ifrån djup kunskap om tillståndet.

Aspergers syndrom går inte att bota. En person som föds med denna sjukdom får spendera sitt liv med att lära sig leva med den. Trots denna dystra diagnos är utsikterna goda för en person med Aspergers syndrom att få en god livskvalité. Många med denna diagnos lever väldigt normala liv med jobb, familj osv. Utvecklingsmöjligheterna är flera och många av symtomen går att mildra. Hur allvarliga uttryck Aspergers syndrom tar sig hänger, till stor del ihop, med externa faktorer. Den sociala miljön, omgivningens förståelse och den drabbades insikt om sin problematik är alla faktorer som påverkar sjukdomsutvecklingen. Genom att behandla och bearbeta dessa faktorer kan man minska besvären och hjälpa den drabbade att leva med Aspergers syndrom.

Oftast börjar problemen med Aspergers syndrom att visa sig under de tidiga skolåren. Detta hänger ihop med att kraven på social interaktion ökar med åldern. Ju mer förväntningar som finns på den enskilde, desto mer tydligare blir symtomen. Oftast är besvären som värst under tonåren. Därför är det mycket viktigt att effektiv behandling sätts in så tidigt som möjligt. Ur ett utbildningsperspektiv kan det innebära en specialpedagogisk, individualiserad insats som behandling. Den drabbades svårigheter måste noga utredas och utbildningen anpassas därefter. Den praktiska hjälpen kan exempelvis handla om organisation av schema och studieplanering, visuella instruktioner, tydliga instruktioner och en anpassad studiemiljö. Det viktigaste av allt är att pedagogerna har insikt om hur de bäst ska bemöta eleven och utforma en individuell studieplan. En förutsättning för det senare är att studieplanen betraktas som ett levande dokument. Man måste hela tiden dokumentera framsteg såväl som bakslag och göra förbättringar.

Även den sociala miljön måste anpassas efter elever med Aspergers syndrom. Här finns det en öppen, pedagogisk debatt om huruvida de med diagnos ska skiljas från den vanliga klassen eller integreras. Det finns inget slutgiltigt svar på denna fråga. Kanske är svaret att det inte finns något svar. Var elev måste ses som en individ och behandlingen/undervisningen anpassas därefter. Eleven måste hela tiden studeras och studieplanen utvärderas för eventuell revidering. Sammantaget ska insatserna syfta till att ge den som diagnostiserats med Asperges syndrom de verktyg som behövs för att leva ett vanligt liv. Detta skiljer sig inte på något vis från syftet med utbildning för andra barn, men vägen dit är lite annorlunda.

Aspergers syndrom är ett livslångt tillstånd och försvinner inte. Däremot så utvecklas och förändras sjukdomen med ålder. Inte sällan blir den drabbade bättre på att hantera sina besvär med tiden. Kanske man skaffar sig ett jobb som passar de egna förutsättningarna och anpassar sitt liv efter bästa förmåga. Tyvärr så kan det lika gärna bli tvärt om. En vuxen med odiagnostiserad Asperger kan lätt hamna i utanförskap och misär. Ett kaotiskt liv med känslor som är svåra att förstå och som ställer till problem hör till bilden. Då det inte finns några verksamma mediciner är den hjälp som finns att tillgå psykologisk och pedagogisk. Behandlingen handlar om exempelvis social färdighets träning, träning i att hantera vardagsaktiviteter, övning i kommunikativa processer och insikt i det egna tillståndet.

Om de pedagogiska och psykologiska insatserna sätts i tid är utsikterna goda till att ge den drabbade ett normalt liv. Omvänt gäller om insatserna uteblir. En person med Aspergers syndrom som ej får hjälp och som hamnar i en skadlig social miljö riskerar att bli mycket utsatt.

I ett behandlingsprogram brukar fokus ligga på att öka individens och omgivningens kunskap om sjukdomen. Syftet är att finna strategier för kommunikation, beteende, motorik, miljö eller vad som nu orsakar de största problemen. Totalt sett brukar behandlingen inriktas på de tre mest utmärkande symtomen för Aspergers syndrom: tvångsmässigt beteende, bristande kommunikationsförmåga och motoriska svårigheter. Nedan följer ett exempel på hur en typisk behandling kan vara upplagd:

• KBT – för att bättre kunna hantera svåra känslor och minska tvångsmässigt beteende
• Medicinering – mot samexisterande diagnoser t.ex. ADHD eller depression
• Arbetsterapi eller sjukgymnastik – förbättra den motoriska koordineringen
• Logopedi – för att komma till rätta med konversationssvårigheter
• Utbildning av anhöriga – den närmaste familjen måste öka sin förståelse för sjukdomen
• Träning i social kompetens – för att förbättra möjligheten till samspel med andra
• Rådgivning för ökat självmedvetande – den diagnostiserade måste bli bättre på att förstå sig själv

En framgångsrik behandling kan förbättra möjligheterna till ett normalt liv. Behandlingsprocessen ger den drabbade såväl som de anhöriga bättre verktyg att hantera situationen. Även om besvären inte kommer att upphöra kan de bli enklare att leva med. Förmodligen kommer det aldrig att finnas en 100-procentigt effektiv behandling mot Aspergers syndrom men med forskning kan möjligheterna till behandling förbättras avsevärt. Utöver behandling behövs också ökad förståelse i samhället generellt för personer med Aspergers syndrom. Framförallt inom skola och arbete finns det åtskilligt kvar att göra.